jagfickfeeling

Sjunde natten, eller snarare sjunde morgonen är minst bästa morgon någonsin. Vi sov hemma hos mig. Jag drömde om någonting som jag inte riktigt kan komma ihåg i detalj, inte mer än att det var varmt, rofyllt och väldoftande. Den skira hinnan eller väven som drömmen skapat  föll sakta isär likt is som krossas i slowmotion; jag kände något mjukt mot mina läppar och öppnade sakta ögonen. Alice låg till höger om mig på mage, hon låg med sitt huvud på sned ovanför mitt ansikte. En våg gick igenom min kropp och jag kände mer än någonsin att jag verkligen var kär i denna människa. Jag pussade tillbaka hennes tunna men lena läppar. Där låg vi en ganska lång stund, ömsom pussandes, ömsom kramandes - det var fint.
       Alice gick sen upp och duschade medan jag låg kvar och tittade upp i taket. Mina väggar är tapetserade med vit kornig tapet som ser lite ut som berg i miniatyr. Jag föreställde mig en vårflod som rann uppåt mot taket när jag kom på att det var idag vi skulle skicka iväg några ballonger. Efter att jag och Alice diskuterat heliumhistorien för några dagar sen gick jag ner till teknikmagasinet på Fiskaregatan och köpte en laddning, 399:- för helium plus ballonger och snöre. I hemlighet hade jag förberett ett litet brev som såg exakt likadant ut som det jag hittat fast med en ny dikt samt med mitt eget namn. Så när Alice kom ut ur duschen med fantastisk vackert blött hår så tog jag henne i handen och gick ut i vår lägenhets kök och visade den stora lådan. Hon förstod först inte vad det var men när jag öppnade den och tog upp plåtgrejen så sken hon upp lite grann. Jag har en lite thing för tjejer med blött hår har jag kommit på, jag vet inte varför men det känns så fräscht på något sätt, samtidigt som ansiktet framhävs när håret ligger ganska slimmat kring huvudet. Jag kysste Alice och hon kysste tillbaka. Vi stod i det halvdova morgonljuset från balkongen i vårt kök. Alice luktade tvål och hennes nakna axelparti ovanför handuken var mjukt.
        Efter att ha monterat på munstycket på heliumgrejen och vikt ihop de små lapparna tog jag en rosa ballong och blåste upp den. Alice knöt en knut och fäste ett vitt repsnöre och släppte upp den i taket. Vi fyllde fem ballongen: en rosa, en orange, en vit, en röd och en blå. Alice tyckte det var dåligt matchade färger, jag höll med men tyckte det kvittade ändå. Alice fick äran att släppa ut/upp tre ballonger medan jag fick hålla till godo med den orangea och den röda. Vi gick ut på balkongen och höll i våra snören och log mot varandra. På tre släppte vi sen ballongerna från balkongen. Det var en lätt svindlande känsla som återfanns, något magisk också. Vi tittade på varandra och på ballongerna avlösande med blickar som på små barn. Man kunde se ballongerna i ganska exakt två minuter i de försvann ur sikt, Alice kunde se dem något längre, sa hon. De sista sekunderna innan de försvann så såg de ut som dagsstjärnor som glimmade mot molnbakgrunden.
       Jag var precis inne och tittade på Philips hemsida, http://www.heliumletters.blogspot.com om någon mer hade hittat en ballong.. men inte.

Ha, nu slog det mig först, jag sov hela natten med Alice igår, mys.